Kineser vänder upp och ner på turismen
Hittills i år har fler än 135 miljoner kineser rest utomlands i syfte att turista. Tillsammans har de spenderat över 260 miljarder US dollar, en genomsnittlig resekostnad som är betydligt högre än den ”normala”. Visst låter det galet mycket? Lägg till det faktum att endast cirka 6 % av den kinesiska befolkningen har ett giltigt pass.
Verkar du inom turism och näringsliv är kineser utan tvekan en stor potentiell målgrupp. Dock finns det fortfarande en hel del hinder som gör det obekvämt och svårt för såväl turisten som näringsidkaren.
Först och främst är det betalningar som ofta är en hög tröskel. Precis som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så är Visa och Mastercard nästintill värdelöst i Kina, något som ställer till det för kineserna när de reser utomlands. Ofta tvingas de istället ta med sig stora mängder kontanter, något som bidragit till att de gärna blir offer för rån och bedrägerier. Dock har både Alipay (Alibaba) och WeChat Pay (Tencent) nyligen öppnat upp för fler länder. Jag läste exempelvis häromdagen att man nu kan betala med WeChat på marknaden i Camden Town, UK, och shoppa loss i tax free i både Tyskland och Frankrike.
En annan sak som spelar stor roll är det faktum att kineser inte alltid reser till världsligt populära turistdestinationer. I Tyskland till exempel hittar du majoriteten av kinesiska turister i en liten ort vid namn Trier. En relativt okänd plats men för kineserna mer känd som födelseorten till Karl Marx.
Ytterligare ett problem är det dåliga rykte som cirkulerar om kinesiska turister. Under de senaste åren har det spridits en del filmer som blivit virala där kinesiska turister beter sig både odrägligt och olämpligt. Något som bidragit till att flertalet destinationer ratar kinesiska turister. Dock ser inte jag någon skillnad mellan dessa rykten och de fördomar som finns om såväl svenska som ryska turister. Jag pratade med en kinesisk vän häromdagen som menade att ryktet till mångt och mycket beror på den äldre generationen nyrika kineser som blivit väldigt giriga och nonchalanta. Han hävdade även att synen på att resa förändras mellan generationerna ”My parents think that I should see as many sights in the shortest time possible, and buy lots of things, but I want to feel the experience”.
Sist men inte minst är det fortfarande relativt svårt för många kineser att få tillstånd att resa utomlands. Som jag nämnde i början är det endast 6 % som har ett giltigt pass och processen att få ett är inte helt enkelt. En en annan kinesisk vän berättade till exempel om sin 7 månader långa process att få tillstånd att resa till Japan eftersom hans dotter så gärna ville åka dit. Ett moment under processen vad bland annat att han var tvungen att först genomföra resan en gång själv för att påvisa att han inte hade någon intention att stanna kvar. Dock tror jag inte att man ska skrämmas av detta eftersom efterfrågan hela tiden ökar och ser man tillbaka bara 2-3 år har antalet kinesiska turister ökat rejält.
Fun fact: Jobbar du inom turism och hotell ska du vara försiktig med att placera kinesiska turister i rum eller på platser märkta med siffran 4. Talet symboliserar nämligen döden och många kineser vill absolut inte associeras med det. Därför hittar du sällan byggnader med våningar eller rum som innehåller siffran 4 i Kina.
