Nyheter och blogg

Det kinesiska nyåret präglades av digitala gåvor, resor och världens mest sedda TV-program

Medan nyåret i Sverige ofta är vännernas fest med fokus på nedräkning, raketer och ofta alkohol, är kinesernas tradition av helt annan karaktär. Här är det årets längsta ledighet med stort fokus på gåvor, världens största TV-kväll framför CCTV’s New Year’s Gala och en reseperiod utan dess like eftersom de flesta åker hem till sina familjer. I år uppskattades det att kineserna gjorde mer än 3,5 miljarder resor. Gåvorna bestod enligt tradition av så kallade röda kuvert, eller på kinesiska ’hong bao’, fyllda med pengar. Tack vare digitaliseringen och utvecklingen med digitala plånböcker är kuverten idag mest digitala och skickas via WeChat eller Alipay.

Tencent redovisade helt galna siffror för WeChat Pay där mer än 688 miljoner människor skickat pengar i gåvor till varandra, så kallade röda paket. Den mest generösa WeChat-användaren uppges vara en kvinna som skickat över 1203 röda paket på en och samma dag.

Alibaba rapporterar också att även dem haft över 251 miljoner människor som använt den mobila betalningslösningen Alipay för att skicka röda paket till ett värde av nästan 650 miljoner SEK. 

Även Alibabas digitala varuhus Taobao bidrog till red-packet-hysterin och lottade ut penga-paket för över 770 miljoner SEK.

CCTV som hostar världens mest sedda TV-event, New Year’s Gala uppgavs ha närmare 700 miljoner tittare på årets show som pågick i närmare 5 timmar på nyårsaftons kväll den 16e februari. Dock är fortfarande rekordet 800 miljoner som ägde rum under 2014 års gala. Spana in ett klipp från årets gala här:

https://www.youtube.com/watch?v=1erLHgqYtX0

Skrota köpcentrumen och bygg interaktiva lekplatser istället

Är det något som Kineserna är bra på så är det att skapa upplevelser och miljöer runtomkring handelsplatser. Ett ställe som utmärker sig i Shanghai är framförallt varuhuset K11. De vill faktiskt inte ens kalla sig ett varuhus eller en galleria utan en ”Art Playground”. K11:s filosofi är att skapa en genuint inspirerande plats där konst, människor, hållbarhetstänk och shopping förenas. Enligt K11 är det framförallt konsten som är nyckeln eftersom den förenar människor trots olika bakgrund, skapar empati och står för kreativitet och nytänkande.

Det kanske inte låter revolutionerande och jag vet att det redan finns många handelsplatser i Sverige och runtomkring i världen som satsar på den här typen av koncept. Dock måste jag säga att jag tycker att K11 har lyckats bättre än andra eftersom nästan all konst är interaktiv och dessutom väldigt instagram-vänlig. Det är i princip som att gå runt på Universeum i Göteborg fast det dessutom kryllar av pop-up-stores, butiker och restauranger.

Konsten bidrar dessutom till att även butikerna, restaurangerna och pop-up-butikerna skapar mer inspirerande och kreativa platser att visa upp sina produkter på. I källaren hittar du dessutom en bak-verkstad där man kan lämna sina barn i trygga händer och en restaurang uppbygd som Masterchef där man kan gå på matlagningskurs.

K11 präglas av ständig förändring både rent visuellt och upplevelsemässigt vilket gör det till en rolig plats att besöka. Jag själv märker hur jag gärna tar upp telefonen när jag är på plats antingen för att fota eller för att ta del av något interaktivt konstverk eller erbjudande. Alltså konsumerar jag och sprider deras budskap trots att jag inte alltid shoppar fysiska produkter.

Har vi något liknande på gång i Sverige?

DiDi vadå..?

De flesta har hört talas om,  och kanske till och med även åkt med Uber. Företaget med appen som utmanat taxibolagen med smidigare, billigare och smartare sätt att transportera sig på. Uber har under flera år expanderat aggressivt i ett rasande tempo. En strategi som lyckats på många platser men de har också stött på en hel del bekymmer tack vare sin inte helt lagliga affärsidé. Som en naturlig del av strategin tog sig även Uber till Kina. Något som de såhär i efterhand har fått ångra tack vare den lokala konkurrenten DiDi.

Som ny till Kina höjde jag förvånat på ögonbrynen och sa ”Didi vadå..?” första gången jag hörde namnet. Idag är dock DiDi en naturlig del av min vardag och en tjänst som jag nästintill inte förstår hur jag klarat mig utan. Men vilka är då DiDi och hur kunde de ha musklerna att driva ut Uber ur Kina under 2016?

Namnet DiDi har egentligen ingen betydelse utan kan liknas vid vårt svenska uttryck ”tut-tut”, deras officiella namn är egentligen ”Xiao Ju Kegi” och betyder ”Little Orange Technology”. Rykten säger att grundaren Cheng Wei, fd. anställd och chef på Alibaba Group, inspirerades av ett visst äppel-företag när det kom till valet av namn. Företaget startades under 2012 och var först ut i den kinesiska tech-hub-staden Shenzhen, även kallat ”Kinas Silicon Valley”.

Affärsidén var stark och tydlig –  att skapa olika transportlösningar anpassade till den lokala befolkningens behov. Alltså kan DiDis lösningar variera något från stad till stad. Det finns allt från de klassiska taxi-varianterna, till car-pooling, till ”don’t drink & drive-lösningen” (dvs att en person på moped kommer och kör hem dig och din bil när du inte kan köra själv).  Ett koncept som visat sig vara nyckeln till framgång. Inte nog med att de har en extremt kundorienterad affärsidé, så har de även två giganter bakom sig, Tencent och Alibaba (nu även Apple). Något som jag tror varit extremt viktigt för DiDis framgångar och som ledde till att de i slutet på 2016 kunde köpa upp Ubers del i Kina och även få in en fot i styrelsen.

I takt med den rasande tillväxten har DiDi investerat i flertalet start-ups inom samma område utomlands och även startat ett labb i Silicon Valley under 2017 där fokus ligger på att utveckla AI och självkörande transporter. Jag tycker själv att det är otroligt spännande att följa DiDis utveckling och tror verkligen att Uber kommer få några svettiga år framför sig både internationellt och på hemmamarknaden.

Här kan du ser några av DiDis reklamfilmer: https://youtu.be/dAdAFw9oJrQ

I Kina går allt snabbt på både gott och ont….

Alltså jag måste ändå säga att det är lite märkligt och häpnadsväckande att komma tillbaka till Kina efter julledighet i Sverige. Skillnaderna blir återigen allt mer märkbara och det tar några timmar att smälta alla intryck, människor och ljud. Bara det faktum att det på den lilla tid jag varit borta har (OBS bara på min gata) öppnat 2 nya butiker, en pop up store och två restauranger har bytt ägare och namn. Vi pratar alltså om en sträcka på knappt 150 meter. Folk som bott här länge höjer inte ens på ögonbrynen utan tycker snarare att det är jag som är märklig som uppmärksammar det.

Jag menar, hade det här hänt i Borås hade ju halva stan pratat om det…

Den här typen av händelser bevisar egentligen två saker. 1, det kan gå extremt fort att både köpa, renovera och öppna en butik eller restaurang i Kina. Något som skulle kunna vara positivt om man har en affärsidé och snabbt vill komma igång. 2, precis som att det kan gå väldigt fort att öppna kan det dessvärre gå lika snabbt åt det andra hållet. Nedstängningarna kan bero på allt från bristande tillstånd, ändrade lagar, uppköp eller helt enkelt dåliga affärer.

Jag är lite splittrad över om dessa snabba förändringar gynnar samhället eller inte. Givetvis är det ett en otrolig möjlighet för mindre företagare att få testa sina vingar och går det dåligt, inte förlora allt för mycket pengar. Kina har även ett helt annat tempo och väldigt föränderliga konsumenter vilket gör att en affärsidés styrkor och svagheter kan visa sig ganska snabbt. Frågorna som gör mig aningen mer negativ är dock hur hållbart och praktiskt det är i det långa loppet, samt hur länge Kina kommer fortsätta att utvecklas i detta rasande tempo… Vad tror ni?

Alibaba vänder upp och ner på bilhandeln.

I december månad släppte Volvo sin senaste version av modellen XC60 på Alibabas digitala varuhus Tmall. Exklusivt för Tmall fanns bilen tillgänglig en dag innan det officiella startdatumet och i färgen blå fanns endast 288 bilar. De sålde slut på 75 sekunder.

Inte nog med det, Alibaba meddelande också i veckan att de i januari kommer att introducera sina ”Auto Vending Machines”. Ja, det är nästan precis som det låter. Det vill säga som en försäljningsautomat för kyld läsk, fast rejält mycket större och med bilar istället för läsk. Till en början kommer tjänsten endast vara till för Alibabas ”super members”, det vill säga kunder som redan har kommit upp i ett visst belopp under en viss tid genom någon av Alibabas e-handelsplattformar.

Maskinerna kommer tillåta kunden att titta på bilen i detalj via mobilen med både stillbilder, rörliga filmer och VR-teknik. Sedan är det bara att åka till närmsta Auto Vending Machine, betala 10 % via Alipay och sen tuta och köra. Bilen betalas sedan månadsvis tills den är fullt betald.

Detta är bara några av Alibabas satsningar inom bilindustrin just nu. Målet sägs vara att utmana den traditionella synen på att köpa bil. Dvs jobbiga förhandlingar och långa väntetider hos lokala bihandlare. Framtidens konsumenter vill ha enkla, bekväma och snabba tjänster och lösningar.

Kineser vänder upp och ner på turismen

Hittills i år har fler än 135 miljoner kineser rest utomlands i syfte att turista. Tillsammans har de spenderat över 260 miljarder US dollar, en genomsnittlig resekostnad som är betydligt högre än den ”normala”. Visst låter det galet mycket? Lägg till det faktum att endast cirka 6 % av den kinesiska befolkningen har ett giltigt pass.

Verkar du inom turism och näringsliv är kineser utan tvekan en stor potentiell målgrupp. Dock finns det fortfarande en hel del hinder som gör det obekvämt och svårt för såväl turisten som näringsidkaren.

Först och främst är det betalningar som ofta är en hög tröskel. Precis som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så är Visa och Mastercard nästintill värdelöst i Kina, något som ställer till det för kineserna när de reser utomlands. Ofta tvingas de istället ta med sig stora mängder kontanter, något som bidragit till att de gärna blir offer för rån och bedrägerier. Dock har både Alipay (Alibaba) och WeChat Pay (Tencent) nyligen öppnat upp för fler länder. Jag läste exempelvis häromdagen att man nu kan betala med WeChat på marknaden i Camden Town, UK, och shoppa loss i tax free i både Tyskland och Frankrike.

En annan sak som spelar stor roll är det faktum att kineser inte alltid reser till världsligt populära turistdestinationer. I Tyskland till exempel hittar du majoriteten av kinesiska turister i en liten ort vid namn Trier. En relativt okänd plats men för kineserna mer känd som födelseorten till Karl Marx.

Ytterligare ett problem är det dåliga rykte som cirkulerar om kinesiska turister. Under de senaste åren har det spridits en del filmer som blivit virala där kinesiska turister beter sig både odrägligt och olämpligt. Något som bidragit till att flertalet destinationer ratar kinesiska turister. Dock ser inte jag någon skillnad mellan dessa rykten och de fördomar som finns om såväl svenska som ryska turister. Jag pratade med en kinesisk vän häromdagen som menade att ryktet till mångt och mycket beror på den äldre generationen nyrika kineser som blivit väldigt giriga och nonchalanta. Han hävdade även att synen på att resa förändras mellan generationerna ”My parents think that I should see as many sights in the shortest time possible, and buy lots of things, but I want to feel the experience”.

Sist men inte minst är det fortfarande relativt svårt för många kineser att få tillstånd att resa utomlands. Som jag nämnde i början är det endast 6 % som har ett giltigt pass och processen att få ett är inte helt enkelt. En en annan kinesisk vän berättade till exempel om sin 7 månader långa process att få tillstånd att resa till Japan eftersom hans dotter så gärna ville åka dit. Ett moment under processen vad bland annat att han var tvungen att först genomföra resan en gång själv för att påvisa att han inte hade någon intention att stanna kvar. Dock tror jag inte att man ska skrämmas av detta eftersom efterfrågan hela tiden ökar och ser man tillbaka bara 2-3 år har antalet kinesiska turister ökat rejält.

Fun fact: Jobbar du inom turism och hotell ska du vara försiktig med att placera kinesiska turister i rum eller på platser märkta med siffran 4. Talet symboliserar nämligen döden och många kineser vill absolut inte associeras med det. Därför hittar du sällan byggnader med våningar eller rum som innehåller siffran 4 i Kina.